Min arm är helt vanställd samt mina små korvfingrar efter den närmaste timmens kraftansträngning. Egentligen kan jag nästan inte skriva så ont som det gör. Men jag ska göra ett tappert försök.
Efter jobbet cyklade jag raka vägen till Claes Ohlson för att inhandla 5 flyttkartonger 1 x 1 meter (ihopvikta).
Att gå med kartongerna från affären till cykeln var inga problem men att få upp dem på cykeln kändes som "mission impossible". Men eftersom jag är av envis natur så vägrade jag att ge upp i fosterställning på marken! Jag kämpade istället så att svetten sprutade på de förbipasserande. Så småningom fick jag till ett sätt att hålla i det pyttelilla plast snöret som satt runtomkring kartongerna. Jag firade av honörstecknet och cyklade iväg.
Men jag fick stanna efter några meter eftersom plastsnöret skärde in i fingrarna något fruktansvärt! Jag tänkte "måtte det inte gå av så att alla kartongerna flyger all världens väg!"
Jag började cykla igen med ena handens fingrar korsade. Kartongerna flög in i hjulet. Sedan flög de in i alla som gick förbi. På en del bilar också. Snöret skärde återigen in i fingrarna. Armen värkte av tyngden. Kartongerna bestämde sig sedan för att ramla i backen. Denna procedur höll på några gånger på vägen hem till mig...
Men efter mycket mödan och stort besvär tog jag mig slutligen till slutdestinationen. Plastsnöret svek mig gladeligen inte men min arm och mina fingrar mår som sagt var inte så bra just nu. Så det blir nog till att packa ner mina värdesaker i kartongerna en annan dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar