trodde en kvinna att en 9 årig pojke var min son. När jag efter ett förvånat skratt berättade att så inte var fallet och att jag bara var 22 år, så sa hon att hon trodde att jag var mycket äldre! Ska man ta det som en komplimang frågade jag. (Hjälp! Hur sliten ser jag ut egentligen? Eller är det dagens outfit?)
En komplimang skulle jag ta det som sa hon. Jag utstrålade klokhet och lugnhet.
Ja det var väl fint att hon tyckte det. Men hur gammal trodde hon att jag var egentligen? Och såg jag verkligen ut som en mamma? Dessa frågor ekade i huvudet, men jag ställde dem aldrig (pga rädsla för att svaren hade gjort det hela ännu värre).
Oj. Rackarns! Jag skulle ge dig en magisk ålder som slutade med siffran 5 och började på 3. Men det är vad jag tycker!! 35 år och i din bästa ålder?!!? Nedå, du ser faktiskt ut att vara 22, så är det bara. Den där tanten måste nog vara blind, va?!
SvaraRaderahahahahaha! Så himla härligt! Men gott att du utstrålar sådan visdom, ska du verkligen ta som en komplimang. Dessutom lär barnet sett så trygg ut vid din sida:)
SvaraRaderajag tyckte det var en komplimang. en stark kvinna är vad du är!
SvaraRaderakram
Åh Tack Maja-Lisa det värmer att höra!
SvaraRaderaVem är du anonyma? :)
Thanks Helena, thanks ;)
Hahahaha! Eller så blev du mamma när du var 13 år? Det KAN hända - även den bästa!
SvaraRadera