onsdag, december 01, 2010

Vintertid.

Iskallt ute. Snön knarrar. Som om det vore frigolit man gick på. Håret blir till frost och kinderna till rosor.
Allt det där försvinner, inne i värmen igen.
Sätter mig framför datorn och lovar mig själv att det ska bli en kort stund. Timmarna flyger iväg. Ute blir det mörkt igen, solen som nyss gick upp.
Jag får för mig att jag ska skriva ett litet mail till dig. Tycker jag är modig. Svaret jag får är ett kort svar. Knappt någon respons.
Jag går och lägger mig igen.

2 kommentarer:

  1. Daaaamn. Såna mail... Då önskar man alltid att man låtit bli.

    SvaraRadera
  2. I know. Det är surt. Men å andra sidan hade man ju alltid undrat om man aldrig skickat iväg det!

    SvaraRadera