Sindy

Åh, jag kan inte tänka på något annat än vår älskade hund Sindy! Hon fattas mig!

Hon avlivades i onsdags. Vår fina Sindy. Som vi haft i 13 års tid. Nästan halva mitt liv. Jag vet inte hur livet ska kunna gå vidare utan henne. Så känns det just nu. Det gör så ont. Jag saknar henne så himla mycket!

Hon var världens finaste hund. Väldigt lugn och försiktig men även busig, framförallt när vi syskon gjorde störda moves. Prata kunde hon också göra, svarade med olika voff ljud om man frågade henne något. När vi var ute och gick luffsade hon ofta på i sin egna värld. När hon var yngre stack hon iväg med jämna mellanrum när hon vittrade något djur. Vi fick hämta henne hos polisen några gånger. Hon var ganska svårflirtad mot andra hundar. Hon älskade havet och att valla oss i familjen på stranden. Man var tvungen att säga varsågod innan hon åt sin mat. När man klappade henne så klappa hon tillbaka med sin tass för att visa att hon ville att man skulle fortsätta. Hon åt ofta upp katternas mat. Om man var trött när man gick ut med henne märkte hon det och gick saktare själv. Hon var så mänsklig på något sätt. Hon verkade förstå så mycket. Hon hade olika humör och behövde peppas ibland för att livas upp när hon var nere. Hon var så mycket Sindy, så otroligt fin. Kommer alltid att ha henne i mitt hjärta.