Det andas tomrum här hemma
ett tomrum som inte går att fylla
allt påminner om dig
du kommer aldrig tillbaka
det är så overkligt och svårt att förstå
halva mitt liv har du funnits
och helt plötsligt finns du inte längre
dina dagar är färdiga på jorden
du höll ut i det sista och
försökte visa dig stark
trots att du var svag
att jag aldrig får se dig igen är en
känsla av förtvivlan som
inte har någon botten
jag fick aldrig riktigt ta farväl
jag hann inte
kanske hade jag inte klarat av det
nu är du borta för alltid och tårarna
rinner hejdlöst nedför mina kinder
försöker hålla fast i minnena
det enda jag har kvar
och en borste med din mjuka päls i
Vilka känslofulla ord,
SvaraRaderade nådde rakt in i hjärtgropen,
lillasyster är i det gudomliga
och en dag får vi åter höra hennes ljuva stämma
och höra hennes luffsiga steg
över storslagna skogar kommer vi alla åter löpa
Livet är inte över,
hon väntar på oss därborta!