Slisk äckel

På söndag bär det iväg neråt till kära Östergötland! Då ska jag åka tåg hela vägen! Jag hoppas det går vägen denna gång... att jag slipper sitta bredvid ngn speciell typ. Jag är nämligen annars en magnet för speciella typer. Såna dära halvläskiga, knepiga, speciella typer. Även om det finns många lediga platser så sätter de sig oftast bredvid mig. Varför det är så kan jag inte svara på. Jag ser väl trevlig ut kanske?

Jag minns en gång då jag åkte buss från Sthlm till Umeå... jag hade suttit själv en bra bit, då det där slisket plötsligt klev på. Oney, detta bådar inte gott! Snälla sätt dig inte bredvid mig, snälla! Men som ni säkert förstår satte han sig i sätet bredvid mitt bara någon bråkdels sekund efter att jag tänkt detta. Han såg riktigt riktigt sliskig ut; läder brallor, jeans skjorta som var uppknäppt så att allt hår blottades på bröstet och så stank han rök! Som om detta inte hade varit tillräckligt, så skulle han även bre ut sina långa ben så att jag knappt fick plats. Jag försökte titta irriterat på honom så att han skulle fatta vinken och dra ihop benen. Men inte då. Och svensk som man är vågar man ju inte säga till i första taget. Men jag tänkte onda tankar kan jag ju lova.

Efter några mil harklade jag mig lite och frågade "snällt" men bestämt "Ursäkta skulle du kunna ta lite mindre plats tror du?" Hans svar kommer jag inte ihåg tyvärr, men det kanske berodde på att det han svarade inte lät som svenska... det lät som en blandning mellan mummel och tyska. Men han gjorde som jag sa iallafall. Hah! Hahaha! Hah! Tro inte att du har rätt att bre ut dig hur som helst ditt slisk äckel! (Men detta sa jag ju givetvis inte, jag tänkte det bara... men det kändes jäkligt bra ändå!)