Ett brev jag skrev till mamma för ett bra tag sen. Min ålder är tyvärr okänd, men det skulle kunna vara mellanstadiet eller högstadiet.

Hej mamma!!!

Jag är med Helena, vi åker hit sen. Jag tog 4 tuggumin av det gröna extrat om det inte gör nåt. Om det gör nåt så betalar jag för det sen. Jag ska köpa en present till dig på stan ifall pengarna räcker. Jag ska berätta vad som hände Elvira och mig... Jag pratade i telefon och så hörde jag att det var nån som lyssnade, jag frågade Elvira ifall det var hon som gjorde det men hon sa att det inte var det, först trodde jag henne inte, för jag tänkte att det inte kunde vara Elin för hon var ju med Frida. Men det var Elin. När jag lagt på skulle jag bara kolla ifall det var nån som pratade i telefon fråga mig inte varför. Men då hörde jag att det var Elin som hade ringt one two one. Du vet det numret till killar. Vi får väl inte ringa dit? Det trodde ijallafall jag att vi inte fick så jag lyssnade och tänkte säga det till dig sen. Men då kom Elvira och börja skrika att man inte skulle lyssna och att jag själv hade sagt det att inte jag ville heller att nån skulle lyssna när jag prata i telefon. Det var kanske dumt att jag gjorde det men det var bara ett misstag att jag råkade ta upp telefonen just då. Men då så gjorde Elvira allt för att det skulle höras att jag lyssnade. Hon försökte få bort min hand från sekretessknappen. så att det skulle höras. Då tänkte jag att inte Elvira behövde lägga sig i, så jag knuffade bort henne med foten. Då så fick Elvira ont tydligen och började grina jätte högt, sen när jag skulle lägga tillbaka tuggumin paket så kommer självklart Elvira och säger att jag inte får ta mer tuggumin, men jag hade ju bara tänkt att lägga tillbaks dom. Och då så sparkar Elvira mig bara för att jag hade gjort så men då så blev jag arg och tog tag i henne. Det var absolut inte meningen att hon skulle få ont förut för jag hade bara tänkt knuffa bort henne från mitt rum. Man skulle ju absolut inte bli av med henne ifall man inte gjorde så att hon knuffades bort från mitt rum, hon skulle ju bara fortsätta. Det var väl antagligen mitt fel, det kan jag erskänna, men Elvira behöver väl inte heller alltid hålla på så där och vara så dum.
/Elsa


Ps. Det här var ett klassiskt scenario mellan mig och min lillasyster back in the days. Hon var verkligen en tyrann när vi var mindre. Vi bråkade väldigt ofta. Över skitsaker. Hon skulle alltid veta bäst och ha rätt. Antagligen jag också. Men när Elvira blev riktigt arg så gick det inte att få stopp på henne! Detta är bara milt beskrivet. (Det hörde också till vanligheterna att jag kände ett stort behov av att få förklara mig i långa brev.) Men tack och lov har Elvira lugnat ner sig med åren. Och nu har vi riktigt roligt tillsammans. Det kan dock fortfarande smälla till ibland. Men det händer som sagt var mindre sällan. Jag vet att du kommer att läsa det här syster. Men du vet ju själv att det är sanningen.