Tråkdag.

Idag har det inte inträffat något roligt överhuvudtaget. Det har varit en såndär riktig tråkdag som brukar inträffa lite då och då.
Det trista med det... förrutom det att inget roligt överhuvudtaget har inträffat (vilket kanske kan tyckas räcka som förklaring till varför det har varit trist, men)... det som är mycket tråkigare än det är att jag verkligen hade sett fram emot den här dagen. Få spendera tid med mig själv. Läsa. Titta på en film. Dricka te. Njuta av livet. Gå en promenad med hunden.
Men inget mer än siststående har inträffat. Och det har jag ju såklart enbart mig själv att skylla.
Varför jag inte har gjort det jag hade sett fram emot beror på att jag inte kände för det när dagen väl kom. Och varför det är så har jag inget bra svar på. Hormoner?
Jag har faktiskt funderat en hel del på vad det är som styr vad man känner för och inte känner för att göra. Det kanske är mer invecklat än vad man tror.
Något som är säkert är iallafall att livet inte är det lättaste att förstå sig på.